Idag tog jag ut en ledig dag och vad lyxigt att få vara ledig en vanlig vardag.   Jag bokade tid för massage hos en kinesisk specialist jag går till då och då och mycket välbehövligt.   Extra viktigt att vara ledig när man får massage.   Det är bra när man ordnar t.ex massage på jobbet men jag tror inte riktigt på idén att direkt kasta sig efter i arbete efter att ha blivit behandlad.  

Jag gjorde något mycket bättre då jag åkte hem, åt lunch och sedan i lugn och ro kunde se på Kandidatturneringen. Jag har inte kunnat följa den tidigare utan mest sett med ett halvt öga.   Man kan ju bara säga att en fantastisk turnering har startat och svårt att förstå vidden av det hela.   Den som vinner denna turnering får utmana världsmästaren i en match!   Här kan man tala om att nerver kommer in i bilden.   

Ian Nepomniachtchi leder just nu med tre  ronder.  Ska han hålla ända in i mål och ska nerverna hålla..  Verkligen spännande och snart får vi svaret.   

Det är också en väldigt speciell turnering i och med att den avbröts och fick skjutas upp för ett år sedan pga pandemin och all flygtrafik skulle  stoppas från Ryssland.   Med tanke på att jag själv samma månad var i Spanien när landet stängdes ned kunde jag förstå känslan hos spelarna. Minns twittermeddelandet från Fabiano Caruana när han skrev att planet var försenat i avgång och jag kunde ana paniken bakom orden samt lättnaden att vara hemma i sitt land igen.    Tufft och jag vet hur jag och min man väntade i Spanien på att planet skulle lyfta, och vad jobbigt det var,  och vad utlämnad man kände sig.    

Kan tänka mig att det är mycket psykologi för spelarna att spela denna turnering igen.  Anish Giri  uttalade sig så träffande i en intervju. Han beskrev känslan när han satt i samma soffa igen och att det kändes som det bara gått en dag istället för ett helt år..   Här kan man verkligen fråga sig vad egentligen tid och tidsbegreppet är..  

Hur som helst är det schackfest att tävlingen har kommit gång och det är fina sändningar och bra bevakning av partierna.   Extra trevligt att världsmästaren, Magnus Carlsen,  är med som kommentator och nu får vi se honom - av naturliga skäl-  i en mer underhållande roll än när han spelar själv.  Samt att han verkligen bjuder på sig själv och sin kunskap.   

Det är också ganska roligt för kommentatorn Tania Sachdev är ganska rak på sak i sin  dialog med Magnus och hon är inte rädd för att ställa frågor.   I samband med presskonferensen i förrgår ställde hon frågan till Magnus vad han tyckte om presskonferenser och svaret kom direkt och väldigt öppenhjärtigt.   Vi fick höra hur världsmästaren förklarade hur jobbigt han tyckte det och ibland ville han inte ens dyka upp till presskonferenserna.  Vilket han också tillade att det var inget han var speciellt stolt över.  Han tillade också att det var så jobbigt att få frågor om partierna när han knappt hade rett ut själv vad som hänt och behövde tid för eftertanke.    

intressant att höra hans syn på saken, men samtidigt är ju inte  alla journalister schackspelare samt att det är deras jobb att ställa frågor. Kanske något man får bita ihop och stå ut med helt enkelt, och lära sig hantera.  

Jag har bara sett noga på ett parti och det är mellan Anish Giri och Hao Wang som Anish vann.  Ett otroligt fint parti av Anish.  Jag lyssnade både på Daniel King och Nils Grandelius när de berättade om partiet och de var väldigt lika i sina åsikter om dragen och ungefär samma kritik och beröm.   Det jag tycker var fint med spelet från Anish var hur han så sakta och säkert förstorade sin fördel med små medel.   Visserligen fanns det ett ögonblick då motståndaren kunnat få in en helt vansinnig datorvariant men det är för svårt för det mänskliga ögat att hitta.   Man släpper många gånger till för schack är kamp mellan människor vid brädet, och Anish var det som såg längst i detta parti och ett vackert avslut.    

Jag fortsätter med ChessMood men känner att jag tappar med mina kurser och att jag hoppar för mycket mellan kurserna.  Ibland spelar jag en öppning på Lichess och då vill jag kolla på öppningskursen istället för att göra klart den jag håller på med. Resultatet blir att jag inte blir färdig och känner att jag får avsluta något.    

När jag startade på ChessMood fick jag erbjudande att ha ett personligt samtal via Skype med en stormästare men jag backade och kände att det är inget för mig.   Nu bestämde jag mig för att boka och tänkte att varför inte ta den möjligheten.  Jag hade bokat nu i onsdags eftermiddag och kände mig väldigt nervös innan.  Jag var faktiskt nära att avboka.  Hade en sådan känsla att här kommer jag en vanlig klubbspelare och ska prata med en så bra spelare.   Negativa tankar och jag bestämde mig för att slå bort dem och istället ta denna möjlighet att få prata om  hur man studerar schack på bästa sätt. 

Stormästaren Hovhannes Gabuzyan från Armenien slog mig en signal på utsatt tid på Skype och verkligen roligt att få möjlighet att samtala.  Jag inledde med att säga att jag såg honom när han streamade sina partier kvällen innan och han gjorde en lätt liten grimas och sade att det var inte en av hans bästa stream.    Typiskt schackspelare att aldrig vara riktigt nöjda med sig själva..  Jag  betonade hur värdefullt det är när han delar sina idéer och tankar, och det är det verkligen, och han spelar alltid de öppningar som ChessMood har kurser i så det är riktigt givande.   

Jag fick bra tips under samtalet och han fullföljde mina egna tankar att jag inte ska hoppa mellan kurserna utan avsluta en kurs i taget.    Jag ska följa det rådet.  Det blir en öppningskurs i taget,  samt att jag fortsätter med  och avslutar Johan Hellstens försvarskurs samt kursen om klassiska partier.   Känns bra och jag kände mig inspirerad efter samtalet.    

På kvällen senare spelade jag Snabbschackligan och det gick faktiskt ovanligt bra för min del.  Jag vann fem av sex partier och det har nog aldrig hänt tidigare samt att jag spelade stabilt i de flesta partier. I ett av partierna fick jag vinna två pjäser på raken.  Se nedan ställning.  

 

Här har jag svart mot Oscar Morell  och precis spelat 19, - Tbc8.   Här är bästa draget för vit att spela 20. Ld1.  En balanserad ställning där svarts aktiva pjäser balanserar ut vits merbonde.   Här spelade vit dock det felaktiga 20. c3 och svart fick chansen.   20. - Txc3  ( Tornet går ju inte att slå pga springargaffeln på e2 )21, Lb2 Tc2 23. De3 Sxe2+ 24. uppgivet. 

 

Vit gav upp då det inte bara blir en utan två pjäser som går förlorade.  Ganska ovanligt scenario .