I denna vecka som gått har jag fått göra två intervjuer för Sveriges Schackförbunds hemsida med två personer om deras tankar om schack.   Michael Wiander, författare,  som precis skrivit en äventyrlig schackbok för barn samt Thomas Olsson som är ordförande i Kristineberg schackklubb.  Kristineberg schackklubb fick pris och är en av finalisterna i ATG Drömfond.  Ett av orden i motiveringen från ATG till priset  var  inkludering.  Inkludering var också  något som jag kände både mina intervjuer innehöll och som vi pratade om.  

Det fick mig också  att tänka till vad mycket schacket betyder för samhörighet och gemenskap.    Kanske mer än vad vi inser många gånger. 

Thomas från Kristineberg berättade för mig att han vill ta bort fokusering på prestation inom schack, och ett exempel på det är att alla juniorer får pris i tävlingen.   

Michael hade samma tankar och betonade hur viktigt det är att bygga upp sitt självförtroende när man spelar schack och känna samhörigheten.  Den känslan får ju också barnen i Michaels bok när de tillsammans har målet att komma till finalen i Globen i tävlingen Schackfyran.   

Det är så viktigt att få synas, och fundamentalt i livet att bli bekräftad och sedd.  Det är något vi har med oss även som vuxna och inte konstigt alls.   Sedan ska man naturligtvis ha en inre grundtrygghet och bekräftelsebehovet får inte ta överhanden.  Som i allt annat handlar det om balansen. 

Tror det är viktigt att föra fram andra värden än prestation och resultat.  Minns fortfarande min tid som junior i Kristallens schackklubb när vi var samlade framför demonstrationsbrädet och Robert Danielsson undervisade.  Faktum är att jag kände mig nästan andlöst lycklig!   

Visst är det fint att kunna känna så,  och en del av det som gör schack så underbart.   Både att lära sig och få gemenskapen.  Det borde egentligen finnas kvar i vuxen ålder.   

Igår spelade jag ett parti på Lichess innan jag somnade.  Som jag skrev tidigare vore det roligt att nå över 2200 i rating.  Jag hade vit i caro-cann och i ställningen nedan lade jag ut en ganska tydlig fälla som jag aldrig trodde motståndaren skulle ramla i. 

 


7, De2 (jag tänkte för mig själv att damen står bra på e2 och jag tänkte samtidigt - även om jag nästan småskrattade lite för mig själv-  att hoppet finns att motståndaren spelar 6.- Sgf6 men slog bort tanken. )

Hur blev fortsättningen?  Jo, mycket riktigt...  motståndaren spelade 6. - Sgf6 ?  varvid följde 7. Sd6#


Tror att detta är ganska vanligt att göra denna miss.  Lustigt nog lade ut jag samma ställning en gång tidigare i denna blogg , då  och en av mina klubbkamrater spelade vit och vann på samma sätt i Snabbschacksligan.  

Så nu är jag över 2200 men enbart 2203 så jag kan snabbt åka under strecket igen.  Känner mig inte så fixerad dock utan mer som en krydda.   Den schackliga förståelsen och kunskapen är trots allt det viktigaste!  Samt att jag tycker det är så otroligt roligt med mina träningspartier.    

Det var en intervju med Alexandra Kosteniuk  nu under FIDE World Cup  och där nämnde man att hon spelade mycket online.  Alexandra menade att det var samma känsla och gav henna lika mycket som när hon spelade OTB.  Jag kan faktiskt förstå henne där.   Det är en viss charm att spela riktiga turneringar och en speciell känsla , men schackligt sett är det vad det händer på brädet som allt handlar om.  

Apropå FIDE World Cup är det tiebreak idag inför avancemang till nästa rond.  Världsmästaren Magnus Carlsen som vunnit alla partier tidigare spelade två remier igår och måste idag spela tiebreak och det blir spännande.  

En av de riktigt unga spelarna, blott 15-årige Javokhir Sindarov  blev utslagen igår.  Här ett viktigt läge där han som vit  är vid draget mot Kacper Piorun.

Ställningen är balanserad men vad är bästa draget för vit? 

 


Här spelade vit 45. De4?  ( Ett drag som förlorar och ställningen är inte längre balanserad vilket vi ser av fortsättningen.  45. De2 hade varit fortsatt lika spel.)   45. - Txh3+ 46. Kg2 Th4! ( Här ser vi skillnaden.  Nu när springaren inte kan flytta pga damförlust kommer tornet till h4.  Hade vit spelat De2 istället hade det inte gått att göra det farliga Th4.)   Nu vann svart partiet några drag senare.   Det är som vanligt små marginaler i schack när det handlar om var pjäserna ska stå och gäller att välja rätt. 


Jag har lyssnat en hel del på radio senaste tiden och bland annat hörde jag Stil på P1 där man pratade om manlig och kvinnlig dominans i olika typer av grupper.  Intressant med tanke på schackets värld som är så pass mansdominerad.  I programmet pratade man  om de fall det är fler kvinnor än män och att det då ofta handlar om en man som är en chef.  Det är intressant då jag haft det så många gånger på mina arbetsplatser.    För några år sedan när jag jobbade på ett it-företag åkte vår manliga chef på jobbresa med tio kvinnliga medarbetare.   Jag var inte med men en mycket uppskattad resa av alla parter.  

När jag var riktigt ung jobbade jag på ett ålderdomshem som vårdbiträde och vi var bara  tjejer där, ända tills det kom ett manligt vårdbiträde.   

Tror han trivdes ganska bra med sin roll för vi blev alla kära  i honom.. Nästan osams med varandra ända tills det visade att han helt oväntat  blev tillsammans med en av tjejerna som jobbade i köket. En sådan fräckhet kände i vi alla i vårdgruppen direkt,  i en gemensam ilska att blivit ratade och fann varandra igen.  

Det är mest inom arbete jag har varit med om att det varit mer kvinnor än män men det borde finnas inom andra sammanhang också.  En gång var jag om det på en kurs i frigörande dans.  Det var bara en man med, och han dansade knappt utan stod i ett eget hörn och vaggade med kroppen och han verkade må bra av det. Jag minns att jag tyckte han var modig, och frigörande dans handlar ju om uttrycka sig själv.