Schackelina

Ibland tänker jag att det borde finnas vissa uppförandekoder i schack.  Det är något som glöms bort när man lär ut regler, och att man faktiskt sitter mittemot en annan människa i flera timmar.  Förstå mig rätt här i att det kan vara väldigt påfrestande och inte så lätt alla gånger.    

Igår bllev jag påmind om det när jag såg på kvartsfinalen i FIDE World Cup.  Först en närbild på en spelare som åt under partiet och  en av åskådarna i chatten skrev att han hatade när man åt under partiet.  Det kan jag förstå, och det är sådant man slipper när man spelar online.   Att man behöver mat och näring under ett parti är en sak, men jag tycker det är bättre att gå ifrån brädet än att äta direkt vid brädet.  

En annan tänkvärd sak inträffade igår under matchen mellan Vladmir Fedoseev och Amin Tabatabael.

I nedan ställning hade Tabatabael svart och tänkte i några minuter innan han gjorde ett riktigt dåligt drag.   Eller som kommentatorn Almira Schripchenko uttryckte det.  Drömmen om en semifinal gick i i kras. 

Har lade motståndaren ut en liten fälla när ha precis hade spelat  77. Kd4 men sade själv efter partiet att han aldrig trodde partiet skulle sluta som det gjorde.    Svart efter några minuters tankar fortsatte nämligen  med 77.- Txg3? 

Fedoseev - som hade rest sig från brädet - kom tillbaka och gjorde direkt det vinnande draget 78.  Le5!  

Fedoseev reste på sig snabbt igen och lämnade Tabatabael  åter ensam på stolen.  Nu fick vi åskådare följa hans tydliga  förtvivlan och han gömde huvudet begravt i händerna när han insåg vad han gjort.  Draget leder till förlust och går inte att reparera.  

Partiet fortsatte 78. - Kc6 79. Ta6+  uppgivet.    Går inte att hindra slag på e6 med schack och sedan vinna tillbaka material med avdragsscahck på f5.  Pjäs över och vinstställning. 

Det som fick mig att fundera är scenen i kameran när Tabatabael precis gjorts sitt förlustdrag 77. - Txg3.  Då höjar Fedoseev näven i en märkbar segergest som han är till sig av lycka.    

Jag är ganska klar med vad jag tycker om det.  Det gör man inte!   Det kan man göra om spelar ensam online,  men inte i en turnering och framför allt inte framför sin motståndare som kanske inte ens har hunnit upptäcka hur dåligt draget är.    

Att man är glad efter partiet när en av spelarna har gett upp är en annan sak även om det kan vara passande även där att hålla tillbaka känslorna lite.    Jag minns när Daniel Dubov uttryckte sin glädje i kameran i en match online när Magnus Carlsen gav upp partiet , och matchen var slut.  Efteråt bad han Magnus  om ursäkt.   Det kan man göra och det var trevligt gjort.  Lika trevligt var det ju av Magnus som som med glimten i ögat svarade att  han ville inte den dagen skulle komma,  när man inte firade när man vann  mot honom. 

Däremot segergesten igår tycker jag inte var passande.   Bättre att hålla tillbaka sina känslor och det borde ju vara lättare att hålla tillbaka känslor av glädje,  än känslorna när man inser att man har åkt ur turneringen.  

En annan intressant sak  som Nigel Short tog upp var detta med att spela ända till matt.   Jag har själv svårt för det måste jag erkänna men det kan ju också vara att bjuda lite på sig själv.  

Det hände i partiet mellan Sergey Karjakin som vit och Sam Shankland som svart.   Svart vid draget i förlorad ställning. 

Här fortsatte svart med 33. - bxa1D och Nigel Short nickade gillande när han såg det för han tyckte det var en trevlig gest att bjuda in vit att göra matt.  Fortsättningen blev också forcerad 34. Dxg6+  Ke7 35. Dg7+ Kd6 36,  Dd7 #  

Ibland kanske det är bra att låta spelet gå till matt och ett tecken på att man kan ta del av skönheten med en vacker matt. . Även om det naturligtvis inte är så lätt när det är man själv som råkar ut för det.  Roligare att sätta matt själv!  

Såg en bild på chess.com  tagem  Maria Emelianova hämtad just från detta parti när det tog slut.  En levande och lekfull bild trots Sam Shankland ( t. h )  precis har förlorat.  

Idag hade jag lite problem med min dator och ringde till Norton för att få hjälp.  Ganska roligt för han tog över datorn med fjärrkontroll och frågade om han kunde se på min webbhistorik.   Antar att de frågar för jag kan tänka mig att det är allt möjligt som kan dyka upp.  Jag kände inte att jag hade något att dölja och killen skrattade när han gick igenom mina webbsidor och sade att det är ju bara sidor om schack...   

Han sade också att han kände bara till en enda schackspelare och det var Magnus Carlsen och just då dök en sida upp om Magnus Carlsen och då skrattade han igen.   Han berättade också att han sett ett klipp från Youtube när Magns var 14 år och spelade mot en spelara som tänkte så länge, att han inte orkade vänta utan blev irriterad och ville inte vara vid brädet.    Så kul att se vad dessa " vanliga " människor tar fasta på när det gäller schack och helt klart finns det mycket att förmedla .  Det händer mycket när man sitter vid ett bräde och ska spendera tid tillsammans - som i många fall - åtskilliga timmar. 

Jag skrev igår om Magnus Carlsen på Sveriges Schackförbunds hemsida och hur människor väntade utanför spellokalen för att få autograf av honom.  

Det gjorde att jag drog mig till minnes när jag väntade på Kasparov i OS i Thessalonikik 1988.  Vi var en hel klunga människor som stod posterade vid ingången till hans plats där han skulle spela sitt parti.  Spänt förväntansfulla med våra block och pennor i handen.   Han kom och med ett leende började Kasparov skriva.   Dock upptäckte han att hans parti snart skulle börja och han inte skulle hinna mer ,och med ett som lät som ett rytande slog han ifrån sig resten av oss autografjägare.  Nu fick det räcka!  Jag blev lottlös i jakten på autograf med andra ord , men jag minns än idag känslan när vi alla väntade på Kasparov.  

Semestern har nu börjat och idag gjorde jag klart allting på jobbet som behövde göras.  Jag har lite " svårt" i början när jag har semester. Kan känna mig lite stressad och svårt att koppla av.   Tänkte att jag skulle fira med ett glas vin ikväll men insåg att jag är för trött för det helt enkelt.  Det får bli vid ett senare tillfälle.  

FiDE World cup fortsätter och kommer allt närmare och närmare och upplösningen.  Igår var det tiebreak iinför kvartsfinalen. 

Världsmästaren Magnus Carlsen hade tiebreak mot Andrey Esipenko från Ryssland.  Esipenko är 19 år och en mycket talangfull spelare,  och det  kom att bli en otroligt välspelad match.   Giganternas kamp helt enkelt och den ena av dem, i det här fallet världsmästaren gick segrande ur striden , och därmed vidare till kvartsfinalen.  

Vägen var dock inte helt enkel men en vinst i första partiet i blixten gav Magnus ett fördelaktigt läge, då det räckte med remi som svart  i andra partiet.  Som vi vet är det dock inte alltid så lätt att " bara" få remi.  

Andrey Esipenko satsade allt på ett kort.   Kommentatorernas kommentarer kom samtidigt och var helt samstämmiga och de sade bara dessa ord.  " Oh, boy, Oh, boy ! " 

Spännande blev det i tidsnödsdramatik och angreppställning.    Skulle det bli ett armageddon eller skulle Magnus klara att försvara sig.. 

Svart  står på vinst i nedan ställning men det är ändå obehagligt och lätt att gå fel.  Vit är vid draget. 

 Svart. Magnus Carlsen 

Vit: Andrey Esipenko

37. Db2 +   (  En mycket obehaglig öppen diagonal för svart även om svart leder med hur många bönder som helst.   Tidsnöd och mycket kan hända.  Här fick vi se hur Magnus hajade till ordentligt efter denna schack och han såg inte alls nöjd ut.  Nu gäller det att hitta bra försvar. ) 

37.  - Kg8 38. Sg4 Sxe4 39.  Sh6+ Kh7 ( Rakt in i lejonkulan. )  40. Dh2 Td2!  ( Snyggt försvar mot avdragsschacken.)   41. Dh4 Kg7 42. f5 Dd5   43. f6+

43. - Sxf6 +   44 uppgivet.  

Vilken match och så välspelad i stort.  Ibland säger en bild mer än tusen ord och här är reaktionen efter matchen hämtad från FIDE:s hemsida.   Så kan det kännas när man vinner... 

Idag är det kvartsfinal och Magnus får möta fransmannen Etienne Bacrot.  Kommer även det att bli en tuff match.  Extra roligt då Eitenne Bacrot är en av de stormästare som inbjuden till den fina turneringen TePe Sigeman Chess tournmanent som går av stapeln i Malmö i september.  Där har arrangörerna fått ihop att startfält som inte är av denna världen känns det som.  Ska bli otroligt roligt att få följa. 

Här går det att se deltagarlistan 

Veckan rullar på och nu är det inte många dagar kvar tills semestern börjar.  Mycket att tänka på när man ska ut och resa.   Jag har lätt att få resfeber och brukar bli nervös när jag är ute och flyger.  Så mycket att hålla reda på.  Ibland har jag också varit med om en del saker och jag berättade om ett minne för några kollegor häromdagen ,och det var onekligen lite speciell känsla när det hände.    Speciellt om man har livlig fantasi som jag har. 

Det var når jag varit och hälsat på min syster som bor i USA.  Jag åkte ensam och hade bytt plan i Chicago för att komma vidare till Stockholm.  Bara det var nervpirrande då det var så långt att man åkte tåg mellan gaterna.  Jag var livrädd för att komma vilse och missa planet hem. 

Hur som helst gick allt bra och jag kunde pusta ut och hamnade på min plats på planet som skulle gå direkt till Stockholm.  Bredvid mig sitter en man och vi nickar kort till varandra som man brukar göra när man flyger.  

Emellertid visade det sig att mannen hade ett block och penna och skrev frenetiskt på det hela tiden.  Såg lite konstigt ut och jag kunde inte låta bli att vända blicken så jag såg vad han skrev.  Det jag såg fick det  att isa sig i magen.  Samma ord hela tiden.   Goodbye, Goodbye, Goodbye... Hur många gånger som helst.   Jag visste inte vad jag skulle göra.  Är det en galning som sitter bredvid mig..  

Jag började fundera på att tillkalla flygvärdinnan men kände att jag inte ville skapa panik. Kanske det bästa vore om jag själv undersökte det hela och jag bestämde mig för att inleda en konversation.  Med en - som jag kände - lite lätt darrande hand- pekade jag ut mot molnen.   " Det är så vackert utanför."  

Mannen tittade på mig och frågade undrande om jag var rädd.   Jag svarade att jag kan bli det ibland när jag flyger.  Då kom det svaret från honom som jag aldrig glömmer.   " Du behöver inte vara rädd när du flyger med mig!  Inget kommer att hända mig. "   

Behöver jag säga att jag var svimfärdig,  och nu var jag helt övertygad  att det var en självmordsbombare som jag satt bredvid.  Tusen tankar for genom huvudet och jag undrade samtidigt hur han hade kunnat ta sig förbi alla säkerhetskontroller.   

Jag fann mig emellertid och försökte  hålla rösten lugn, och i artigt konverserande ton fråga varför.  Då kom förklaringen till allt, och han berättade för mig att en av hans bästa vänner var döende och det var därför han skulle åka till Stockholm.   Då förstod jag allt och den frenetiska texten. Han sade också att han var fast besluten att inget skulle få hända honom, för han ville göra allt för att få träffa sin vän.  

Vilken scenförändring och tänk vilka spratt hjärnan och fantasin kan spela oss innan man får en förklaring.    Sedan tittade mannen på mig och frågade om det var ok om han var tyst resten av resan, då han hade mycket att tänka på.   Knappast något problem från min sida... När vi gick av planet i Stockholm skildes vi åt med en kort nick.  

Det är verkligen många schackturneringar som pågår just nu.  Vilken skillnad mot förra året då turnering efter turnering ställdes in. Jag har fullt upp just nu i min roll att rapportera på Sveriges Schackförbunds hemsida.  Intensivt men roligt.    

Jag följer också med vad som händer i Världscupen och det börjar dra ihop sig mer och mer.    Idag kollade jag på damerna och följde partiet mellan Alexandra Kosteniuk som vit mot Valentina Gunina. Såg att datorn visade att svart stod på vinst, och tänkte för mig själv att det är det ingen mening att följa det partiet och snart får man se en nolla efter Alexandras namn.  Jag kunde inte ha mer fel.

Alexandra kämpade och det hände mycket i ställningen, och damslutspel med olikfärgade löpare och båda kungarna var utsatta. Alexandra med is i magen med sekunder kvar på klockan, gick rätt med sin kung och fick med den i angreppet på slutet.    Då var det bara för Valentina att byta ned till ett förlorat slutspel. Det hjälpte inte att det var olikfärgade löpare.  

Alexandra gjorde ett vackert drag i nedan ställning.  Inget svårt och det är vinst i många varianter, men jag tycker just det är draget är så stilrent. 

72.  g3!   Det blir i princip dragtvång.  Partiet fortsatte 72. - Lb2 73.  Kb7 och vit vann några drag senare.  De två fribönderna blir för starka.  

Nu har Alexandra goda chanser att avancera och det krävs att hon kan hålla remi som svart imorgon för att vinna matchen.  Självklart inte enkelt och Valentina kommer säkert att göra allt för att spela på vinst som vit.   

Jag försöker hålla min vana att se på ett klassiskt parti varje dag.   Lyckas jag inte grämer jag mig inte utan konstaterar bara att idag klarade jag det inte. Jag  får göra det nästa dag istället.   Ikväll såg jag på ett parti där Bronstein skapade svagheter i en ställning och väldigt instruktivt.  Det jag lärde mig och som jag inte riktigt tänkt på tidigare är att om det finns en svaghet ska man skapa en ny.  Det gjorde Bronstein i det här fallet. Han tryckte på en svag bonde på b3 och sedan spelade han h5 för att skapa en svaghet på g3 och vann på ett kungsangrepp.   Intressant och lärorikt!  Ibland när jag spelare så trycker jag på en svag bonde och motståndaren garderar och jag tänker nästan att jaha och då händer inget mer.... Det kan hända mycket saker fick jag se i det här partiet.  

Nu börjar nedräkning till semester lite smått.   Idag anmälde jag mig till turneringen i Nerja och så spännande och annorlunda att få spela en riktig turnering.   Man undrar nästan om det kommer att kännas ovant att flytta riktiga pjäser.   Kanske borde träna lite på ett vanligt bräde rentav.. 

Blev en promenad i skogen på två timmar i morse och lika fint som vanligt.   Ännu bättre egentligen för denna gång använde vi myggstift och det hjälpte faktiskt.  Det trodde jag inte och bra att veta.   

Min man är fantastiskt när det gäller djur.  En liten tusenfoting som låg på gångstigen lät han klättra upp på sin hand och flytta på den till gräset så ingen skulle trampa på den.   När vi kom hade vi en spindel i taket på köket.  Visade sig att den hittat en bostad i vår kökslampa.  Usch, för jag gillar inte spindlar och sade till min man  att han skulle döda den.  Det ville han inte  - naturligtvis- utan hämtade ett glas och transporterade spindeln till fönsterbrädan utanför fönstret.  Den låg där ett tag, säkert helt förvirrad vad som hade hänt och saknade säkert sin bostad i vår lampa.  Men slutet gott allting gott får man säga här.  

I denna vecka som gått har jag fått göra två intervjuer för Sveriges Schackförbunds hemsida med två personer om deras tankar om schack.   Michael Wiander, författare,  som precis skrivit en äventyrlig schackbok för barn samt Thomas Olsson som är ordförande i Kristineberg schackklubb.  Kristineberg schackklubb fick pris och är en av finalisterna i ATG Drömfond.  Ett av orden i motiveringen från ATG till priset  var  inkludering.  Inkludering var också  något som jag kände både mina intervjuer innehöll och som vi pratade om.  

Det fick mig också  att tänka till vad mycket schacket betyder för samhörighet och gemenskap.    Kanske mer än vad vi inser många gånger. 

Thomas från Kristineberg berättade för mig att han vill ta bort fokusering på prestation inom schack, och ett exempel på det är att alla juniorer får pris i tävlingen.   

Michael hade samma tankar och betonade hur viktigt det är att bygga upp sitt självförtroende när man spelar schack och känna samhörigheten.  Den känslan får ju också barnen i Michaels bok när de tillsammans har målet att komma till finalen i Globen i tävlingen Schackfyran.   

Det är så viktigt att få synas, och fundamentalt i livet att bli bekräftad och sedd.  Det är något vi har med oss även som vuxna och inte konstigt alls.   Sedan ska man naturligtvis ha en inre grundtrygghet och bekräftelsebehovet får inte ta överhanden.  Som i allt annat handlar det om balansen. 

Tror det är viktigt att föra fram andra värden än prestation och resultat.  Minns fortfarande min tid som junior i Kristallens schackklubb när vi var samlade framför demonstrationsbrädet och Robert Danielsson undervisade.  Faktum är att jag kände mig nästan andlöst lycklig!   

Visst är det fint att kunna känna så,  och en del av det som gör schack så underbart.   Både att lära sig och få gemenskapen.  Det borde egentligen finnas kvar i vuxen ålder.   

Igår spelade jag ett parti på Lichess innan jag somnade.  Som jag skrev tidigare vore det roligt att nå över 2200 i rating.  Jag hade vit i caro-cann och i ställningen nedan lade jag ut en ganska tydlig fälla som jag aldrig trodde motståndaren skulle ramla i. 

7, De2 (jag tänkte för mig själv att damen står bra på e2 och jag tänkte samtidigt - även om jag nästan småskrattade lite för mig själv-  att hoppet finns att motståndaren spelar 6.- Sgf6 men slog bort tanken. )

Hur blev fortsättningen?  Jo, mycket riktigt...  motståndaren spelade 6. - Sgf6 ?  varvid följde 7. Sd6#

Tror att detta är ganska vanligt att göra denna miss.  Lustigt nog lade ut jag samma ställning en gång tidigare i denna blogg , då  och en av mina klubbkamrater spelade vit och vann på samma sätt i Snabbschacksligan.  

Så nu är jag över 2200 men enbart 2203 så jag kan snabbt åka under strecket igen.  Känner mig inte så fixerad dock utan mer som en krydda.   Den schackliga förståelsen och kunskapen är trots allt det viktigaste!  Samt att jag tycker det är så otroligt roligt med mina träningspartier.    

Det var en intervju med Alexandra Kosteniuk  nu under FIDE World Cup  och där nämnde man att hon spelade mycket online.  Alexandra menade att det var samma känsla och gav henna lika mycket som när hon spelade OTB.  Jag kan faktiskt förstå henne där.   Det är en viss charm att spela riktiga turneringar och en speciell känsla , men schackligt sett är det vad det händer på brädet som allt handlar om.  

Apropå FIDE World Cup är det tiebreak idag inför avancemang till nästa rond.  Världsmästaren Magnus Carlsen som vunnit alla partier tidigare spelade två remier igår och måste idag spela tiebreak och det blir spännande.  

En av de riktigt unga spelarna, blott 15-årige Javokhir Sindarov  blev utslagen igår.  Här ett viktigt läge där han som vit  är vid draget mot Kacper Piorun.

Ställningen är balanserad men vad är bästa draget för vit? 

Här spelade vit 45. De4?  ( Ett drag som förlorar och ställningen är inte längre balanserad vilket vi ser av fortsättningen.  45. De2 hade varit fortsatt lika spel.)   45. - Txh3+ 46. Kg2 Th4! ( Här ser vi skillnaden.  Nu när springaren inte kan flytta pga damförlust kommer tornet till h4.  Hade vit spelat De2 istället hade det inte gått att göra det farliga Th4.)   Nu vann svart partiet några drag senare.   Det är som vanligt små marginaler i schack när det handlar om var pjäserna ska stå och gäller att välja rätt. 

Jag har lyssnat en hel del på radio senaste tiden och bland annat hörde jag Stil på P1 där man pratade om manlig och kvinnlig dominans i olika typer av grupper.  Intressant med tanke på schackets värld som är så pass mansdominerad.  I programmet pratade man  om de fall det är fler kvinnor än män och att det då ofta handlar om en man som är en chef.  Det är intressant då jag haft det så många gånger på mina arbetsplatser.    För några år sedan när jag jobbade på ett it-företag åkte vår manliga chef på jobbresa med tio kvinnliga medarbetare.   Jag var inte med men en mycket uppskattad resa av alla parter.  

När jag var riktigt ung jobbade jag på ett ålderdomshem som vårdbiträde och vi var bara  tjejer där, ända tills det kom ett manligt vårdbiträde.   

Tror han trivdes ganska bra med sin roll för vi blev alla kära  i honom.. Nästan osams med varandra ända tills det visade att han helt oväntat  blev tillsammans med en av tjejerna som jobbade i köket. En sådan fräckhet kände i vi alla i vårdgruppen direkt,  i en gemensam ilska att blivit ratade och fann varandra igen.  

Det är mest inom arbete jag har varit med om att det varit mer kvinnor än män men det borde finnas inom andra sammanhang också.  En gång var jag om det på en kurs i frigörande dans.  Det var bara en man med, och han dansade knappt utan stod i ett eget hörn och vaggade med kroppen och han verkade må bra av det. Jag minns att jag tyckte han var modig, och frigörande dans handlar ju om uttrycka sig själv.  

Bilden ovan är hämtad från är en bild av Eric Rosen på FiDES hemsida.  En mycket talande bild och det är Maxime Vachier- Lagrave efter att han vunnit matchen igår mot David Paravyan.  En mycket dramatisk match som slutade i ett lika dramatisk armageddon.  

Vore jag konstnär skulle jag vilja måla den bilden och titeln är given.  Efter armageddon.

Jag såg hela matchen nu ikväll och fast jag visste hur det skulle gå var det väldigt spännande och givande.    Precis som Maxime sade i efterintervjun fick han inte till det  fast han stod bra.  Ett tornslutspel t.ex med två bönder mer som motståndaren lyckades rädda till remi.  

En märklig sak inträffade också i sista blixtpartiet.  Maxime stod på vinst och kommentatorerna var övertygade om att han skulle vinna och motståndaren bara sekunder kvar på klockan.    Då hävdar motståndaren att det är samma ställning som ska uppkomma tre gånger. Stannar klockan och tillkallar domaren.   Det visade sig att det stämde inte alls och Maxime fick två extra minuter men kom helt ur rytmen och gjorde en miss, förlorade bonde och partiet slutade remi.   

Genant att inte kunna vinna, menade Maxime på efteråt, med två minuter mot fem sekunder.   Som vanligt är schackspelare så hårda mot sig själva.  Den mänskliga faktorn finns alltid med allt vad det innefattar. Man ska vara snäll mot sig själv och tänka att man gör sitt bästa.    

Maxime visade en fantastisk styrka då han skakade av sig partiet och fick in sitt spel i det avgörande armaggedonpartiet som han var tvungen att vinna.  Imponerande prestation!  

Säkert skönt att ha vilodag i turneringen och imorgon blir det ett otroligt spännande möte då han får möta underbarnet från Indien, Praggnanandhaa som populärt kallas Pragg.   Pragg  slog ut turneringens äldsta deltagare, 57-årige Krasenkow  och kan verkligen spela lysande schack.    Jag håller Maxime som favorit och vi får se om jag har rätt.  

Anish Giri åkte sensationellt ut ur turneringen .  Han förlorade mot blott 16-årige Nordibek Abdusattorov. Nordibek vann båda partierna i tiebreak.  Speciellt det första var ett lysande parti  då han med trixiga medel fick ned en fribonde i dam.  

Det andra partiet var präglat av det som är så tufft när man förlorar första och måste vinna.   Det blir nerver och man försöker pressa ut  saker i ställningen som inte finns.   Det är nackdelen med knockout.  Det är roligt och underhållande för publiken men inte bra för spelarna.    

I en normalt turnering och  om man förlorar är det ju ganska vanligt att man tar en remi och spelar lugnare för att komma tillbaka i turneringen.  Nu kastas man istället in direkt i vinna eller försvinna känslan.  

Apropå underbarn så är ju Nordiek också ett sådant och redan som nioåring satte han igång med att besegra stormästare.  Helt otroligt !  Nu blir det intressant att se hur långt han går i turneringen.

Ibland funderar jag på om det är lättare att spela en sådan här turneringsform när man är riktigt ung och man då är mer djärv och har lättare att hantera sina känslor.   Schack är ju lite som att gå på lina ibland.  Tittar du ned så trillar du ned.  På samma sätt med schack om du börjar tänka att du ska förlora och låter rädslan komma.   

Det finns en spelare som jag verkligen beundrar när det handlar om att slå i underläge och att kunna vinna när man är tvungen att vinna och det är vår världsmästare Magnus Carlsen.  Hans mentala styrka är fantastiskt.   Han är kvar i turneringen tack och lov ,och blir ju också spännande att följa honom.   Han är  dessutom den enda som har vunnit alla sina partier.  

Det var varit spännande att följa kommentarerna från Deniz Arman och extra spännande igår när vi följde tiebreaket med Nils Grandelius.    Deniz är bra som kommentator och det känns som vi har blivit en liten grupp med intresserade som bidrar med olika kommentarer och idéer.    Skulle vara kul att bygga vidare på detta nu när Sveriges Schackförbund har en egen twitchkanal.  

Vi hejade på Nils allihopa men tyvärr gick det inte vägen och han förlorade matchen.  Nils fick också detta svåra läge att han förlorade första partiet och var tvungen att vinna som svart i andra.  

Såg lovande ut och blev dynamiskt spel och denna ställning uppkom. 

Svart: Nils Grandelius

Vit: Jeffery Xiong

Här har vit precis spelat  27.  Df3.  Här är 27- Lg5 ett naturligt drag.  Ställningen är fortfarande dynamisk och svart kan pressa.  Istället kom pjäsoffret 27.  - Lf4 vilket inte är bra.  Man undrar hur mycket ett sådant drag präglas av ställningen i matchen ?   

Vit slog direkt utan att tänka.   28.  gxf4 

Det intressanta här var att här började Nils tänka länge.  Vi blev alla förvånade och Deniz menade att det är givet att spela  28, . exf4.  Deniz var inne på att vit måste offra damen med Dxh3 och få bättre ställning men ändå inte helt hopplöst för  svart.   

Det visade sig att när jag gick igenom partiet att efter 28.  - exf4 föreslog datorn ett oväntat drag.   Nämligen 29.  Lc1!  Först förstod jag inget alls.   Är det inte bara att spela då 29.  - Dg5+ vilket man hotade med exf4.  Svaret är att då finns det trixiga Dg3 och nu förstår man vad löparen på c1 har för uppgift.   Snygg manöver!  

Undrar om det var det draget Lc1 som Nils såg och fick honom att tveka. Tror 28. - exf4 ändå hade gett mer praktiska chanser än som det blev.  Nu spelade  svart 28.  Ta-h8 men det ledde inte till något avgörande när det gäller kungsangrepp.  Vit har för centrala och för många pjäser .  I partiet blev det massa avbyten och i ett slutspel tog spelarna remi.  Det var den remin Jeffery Xiong behövde och han gick därmed vidare.   Mycket slump och tillfälligheter och en bra start är viktig i dessa turneringar.   

Jag har mycket omkring mig nu  och det är full fart .  Hinner inte med min schackträning och måste hitta tillbaka till konceptet ett klassiskt parti varje dag.   Fortsätter att spela mina träningspartier på Lichess som jag tycker är så roligt och intressant. 

Fjärran från Världscupen rör jag mig med mitt eget mål. Jag har 2197 i ranking på Liches och fattas tre poäng och skulle vara så roligt att komma upp till 2200.  Få som jag lyckas närmsta dagarna.  

Nedräkning till semester börjar snart att kunna göras och vad härligt det ska bli.   Förra året hade vi ingen semester tillsammans utan jag var hemma och ledig och min man  jobbade.   Nu blir det fint att kunna vara lediga tillsammans.  

Om allt går vägen kommer jag att spela en snabbschackturnering i Nerja i Spanien.   Skulle vara roligt att få spela schack igen i Spanien, och Nerja är en otroligt vacker plats som kallas för Europas balkong.